På lördagen samlas några svenskar (40 st) på stranden och umgås med korvgrillning och historieberättande som vanligt. Vi får passa på nu medan det fortfarande är varmt o gott, om någon vecka eller två kommer säkert temperaturen att sjunka ner mot 20-22 grader i skuggan.     

Det är inte bara svenskkolonien som ockuperar stranden, det är gott om campare och andra som njuter av värmen.

På lördagkvällen blir det åter restaurangbesök, den här gången är det "Blues House" som får äran. De serverar ribs där och de går inte av för hackor, de bara smälter i munnen. Portionerna är stora så man beställer en portion och två tallrikar och det räcker gott till för att mätta två personer.

På söndagen fortsätter arbetet med förtält och andra attiraljer runt bilen och det räckte till ett pass på måndagen också men nu är det färdigt. 

Det är som sagt varmt för att inte säga mycket varmt här nu och det inverkar menligt på arbetstakten. Om man börjar vid 8.30-tiden så går det bra fram till 13.00 sedan börjar det bli väl svettigt. Nåväl, det börjar närma sig färdigt nu, vi har väl en dag eller en och en halv kvar med lite större arbetsobjekt innan det är färdigt. Sedan blir det lite mindre justeringar vartefter när man upptäcker att den första lösningen inte var den optimala men å andra sidan tid har vi ju gott om. Idag fredag tar vi det lugnt, det är veckohandling i Puerto och därefter träffas vi några stycken i poolbaren där vi tar en öl och umgås. Ikväll blir det faktiskt det första restaurangbesöket sedan vi kom hit, vi blir några som ska gå till "Kinesen" på andra sidan gatan.   

Just nu ser det lite sterilt ut runt bilen men när alla vindskydden är uppe så kommer den lokala blomsterhandeln att gynnas och då blir det mer gemytligt.

Vi skiljs från våra vänner i Cambrils och åker vidare söderut. Dagsetappen går till Pucól som ligger strax norr om Valencia och efter en natt där landar vi i Crevillent och Camping Marjal. Den har vi hört mycket talas om så vi tänkte testa den en natt eller två. Campingen är enorm, dryga 1400 platser, spaanläggning, pool mm. mm. Den är bara några år gammal så allt är nytt och fräscht men ack så opersonlig. Vi blir bara där en natt, det är inte ett ställe som passar oss, så vi åker till Bolnuevo trots att vi blir en dag tidiga. Vi har option på samma plats som förra året om den som har rätt till platsen skulle lämna återbud, annars har vi en annan plats garanterad. När vi kommer så får vi veta att de har lämnat återbud så vi får vår gamla plats, turligt nog. Vi hann inte mer än komma innanför grindarna så dyker ett antal övervintrarvänner upp och det blir ett kärt återseende. Vi hamnar vid poolen med vidhängande bar där vi umgås över en öl och uppdaterar oss.  Idag har vi handlat lite som behövs för etableringen och hämtat våra grejor som har legat i förråd härnere och börjat sätta upp våra saker för vintern. Det är runt 30 grader så man behöver inte röra sig så värst mycket för att svetten skall lacka men med långsam takt och täta vilopauser i bilens AC-kylda innandöme så blir det en bit i taget. Men å andra sidan har vi ingen direkt brådska så om det tar en dag eller två längre tid så får vi leva med det.

Som planerat åker vi vidare till Blanes och letar upp våra kamrater. Vädret är lite så där men det får man ta. Middagen bestående av pizza avnjutes på campingens restaurang. Onsdagen bjuder på toppenväder och vi tar en promenad runt i staden som är en typisk semesterstad, i alla fall i de områden där vi går. Det verkar som det är mellan säsongerna eftersom det är lite folk som rör sig och många barer och krogar är stängda. Vi hittar i alla fall ett ställe där vi får oss lite till livs. (Det kommer mat senare, det är inte bara öl och vin som inmundigas.) 

Efteråt går vi vidare längs strandpromenaden och hittar ett vattenhål till. Det drivs av en skotte från Glasgow och när han får höra att vi är från Sverige berättar han att hans stora idol kommer från Sverige, fotbollsspelaren Henke Larsson, och han har tydligen satt stora avtryck hos skottarna. På torsdagen far vi vidare mot Cambrils och landar på en camping som enl. ACSI skall ha stora platser och det är en fördel eftersom den ena bilen är rejält stor. Vad ACSI menar med stora platser kan diskuteras eftersom det är med nöd och näppe vi lyckas få in bilarna mellan träd och häckar. En kulinarisk måltid bestående av wienerkorv och potatissallad intas i skuggan. Det är den varmaste dagen hittills på resan, det är strax under 30 grader.

Vi kommer till Sassenage utanför Grenoble på lördagen och hittar ställplatsen i anslutning till en stor sportanläggning med fin utsikt.

För att komma in till Grenoble insåg vi att allmänna kommunikationsmedel var det som gällde, dock var vi tvungna att hitta sådana. Vi tar en promenad mot det vi tror är det centrala Sassenage och se, vi hittar en buss med en vänlig busschaufför som lyckas förstå vad vi är ute efter och förklarar att vi skall åka med honom en bit och sedan byta till en spårvagn som går till centrala Grenoble. Fantastiskt vad enkelt det var. I Grenoble går vi runt ett tag, får en pilsner och smörgås till lunch och senare äter vi middag på en kina-restaurant innan vi åker tillbaks till Sassenage. Grenoble var egentligen som vilken stad som helst, en universitetsstad med mycket ungdomar från olika delar av världen men för övrigt tror jag att det mest sevärda finns på vintern i omgivningarna runt staden, d.v.s skidsportanläggningarna.       sä

På söndagen skiljs vi från Curtan som vi åkt tillsammans med sedan Schweich, han skall ta en annan väg från Grenoble ner mot Rivieran (Route Napoleon). Det hade säkert varit sevärt men han har tänkt att stanna till på några platser längs vägen och vi skall vara framme i Bolnuevo 20/10 så tiden räcker inte till för oss att följa med. Istället satsar vi på Montpellier men efter vägen så ändrar vi oss och tar en transportdag, det blir c:a 50 mil och vi landar i Roses i Spanien. Det blir lämpligt att stå där två nätter ch ägna måndagen åt tvätt bl.a Vi räknar med att åka till Blanes på tisdagen där vi skall sammanstråla med ett annat par som också är Spanienövervintrare. 

Nästa mål blir som sagt Schweich där vi räknade med två nätter. Det var dags att tvätta lite och det var lämpligt där eftersom det fanns tvättmaskin och vädret var dessutom gynnsamt. Vi blir kontaktade av några andra Spanienresenärer från Sverige som var på väg till samma camping så vi stannar ett dygn till och umgås med dem. Vi slår följe med en av dem och åker till Sinsheim där det finns ett teknikmuseum. Efter att ha övernattat på en ställplats i anslutning till en fotbollsplan (där det för övrigt bjöds på en fotbollsmatch på kvällen, visserligen i någon av de lägre divisionerna men ändå ) åker vi till museet och går runt i några timmar. Det finns mycket att se där bl.a ett Concorde-plan och den ryska motsvarigheten Tupolev även lite vanvördigt kallad för "Konkordsky". Bilar och andra fordon, både civila och militära,fanns i överflöd dessutom ett antal musikmaskiner från förr.
Många av bilarna hade en historia som berättades. En sann upplevelse.

En interiör bild från Concordes cockpit.

Efter detta tar vi sikte mot Mulhouse i Frankrike för ett annat bil o teknikmuseum och landar halvvägs dit på en liten campingplats i en ort som heter Sand. När vi kommer till Mulhouse och den förvalda campingen som enl. uppgift skall vara öppen t.o.m 15/10 så möts vi av en skylt " Stängt. Öppnar 1/4 ". Vi provar en annan camping en bit därifrån som även den skall vara öppen t.o.m 15/10 och möts av samma skylt. Något irriterade testar vi en tredje camping och får samma besked. Lite mer irriterade överger vi tanken på museet i Mulhouse och åker vidaremot mot Grenoble som är nästa delmål på resan. Vi åker till en ställplats i Baume - Les - Dames och stannar för natten. Ställplatsen ligger vid en kanal och är även en övernattningsplats får fritidsbåtar på kanalen. Tyvärr så vräker regnet ner på kvällen så någon utflykt blir det inte.

Färden går vidare mot Grenoble men det är dåligt med öppna campingplatser i Grenobles närhet så vi hamnar på en liten ort som heter Lé Pin-le-Pac ungefär 6 mil från Grenoble och räknar med att åka till en ställplats i Sassenage i morgon. Den här campingen ligger vid ett berg och har en liten sjö med badplats i anslutning men något bad blir det inte fråga om. 

Då har vi fått tag i internet igen så vi kan uppdatera bloggen. Efter att ha lämnat Köln åker vi längs Rhen mot Moseldalen och första stopp är tänkt att bli Boppard. På vägen dit stannar vi på en rastplats och finner denna skylt, jag vet inte hur man tänkt men att markera att P-platserna är särskilt avsedda för damer är väl att gå väl långt. Eller ska man parkera sin fru där ?  
I Boppard går det en linbana upp från staden till en höjd med otrolig utsikt över Rhen och man ser fyra orter från samma ställe.

Vi äter en ostsmörgås däruppe och den går inte av för hackor.

 
På vägen ner så har man också fin utsikt.

     
Efter Boppard drar vi oss mot Moseldalen och Ernst. Där var ställplatsen överfull så vi fortsätter mot St. Aldegund och stannar där en natt. Vidare mot Ürzig som planerat och där har vi tur och får en plats alldeles vid floden med fin utsikt på pråmarna som passerar.

Det finns fina hus i Ürzig också.

På fredagen blir det en tur med båt till Bernkastel-Kues, en gammal stad längs Mosel. Lite dimmigt på morgonen men det brukar lätta vid 11-12 tiden. Vi passerar en sluss på vägen och får samsas med en pråm i slussbassängen. Först ska dock de som slussat ner lämna bassängen och det var som synes blandade storlekar på båtarna.

   
Bernkastel-Kues är som sagt en gammal stad och består av två delar, en på var sida om Mosel och vi ägnar dagen åt Bernkastel. Efter en stilla rundvandring hittar vi en skylt som visar till en utsiktsplats om 250 m. Vi tycker det verkar lagom så vi travar iväg, efter första böjen visar det sig att stigen har en lutning på om inte 45 grader så inte långt ifrån. Väl uppe belönas vi med en fantastisk utsikt (igen) och en god wienerschnitzel med tillhörande öl.

 
Nervägen blir naturligtvis mycket lättare och vi fortsätter vår promenad runt om i staden som är en veritabel turistort. Hur mycket folk som helst men med lite tålamod så får vi några foton på en del av de gamla husen i staden.

     
Vid 17-tiden går båten tillbaks till Ürzig och längs vägen ser man vinodlingarna längs sluttningarna. Det var som sagt dimmigt på morgonen så då såg man inte så mycket. Vem har sagt att det skall vara plant där man odlar ?

Efter ytterligare en natt i Ürzig åker vi till Schweich (en stad längs Mosel inte att förväxla med landet Schweiz) och skall vänta in måndagen för att åka in till Trier och fylla gasol.