Det blev Stade som tänkt. Här kommer lite historia om Stade från Wikipedia :

"Stade erövrades under det trettioåriga kriget av den kejserliga fältherren Johann Tserclaes Tilly 1628, men sedan var staden under svensk kontroll fram till 1636 då Danmark erövrades staden. 1643 blev Stade åter svenskt vilket även slogs fast i Westfaliska freden 1648 då Sverige tilldelades hela provinsen Bremen-Verden. Den första svenska guvernören varHans Christoph von Königsmarck. Under den svenska tiden växte stadens militära roll och befästningsverken byggdes ut till att omfatta nio bastioner.^[1] 1659 ödelade den stora stadsbranden två tredjedelar av staden.

Under skånska kriget erövrade Danmark Stade 1675-1676 och staden besattes fram till krigsslutet. I freden i Saint-Germain 1679 blev Stade åter svenskt. Den svenska tiden i Stade slutade 1712 då danska trupper belägrade staden understora nordiska kriget och 29 september - 7 september 1712 startade ett bombardemang där 152 bostadshus förstördes. De svenska anspråken på staden gavs upp vid fredsslutet 1719. Då hade staden 1715 kommit under Hannovers styre.

Idag kan man fortfarande finna spår av den svenska tiden i staden. Stades museum som visar stadens historia heter Schwedenspeicher-Museum. Det gamla vapenhuset, Zeughaus, vid Pferdemarkt i stadens centrum bär Karl XII:s sigill och över rådhusets ingång återfinns ett vapen med tre kronor. "

Dessutom har Stade tillhört Hansan, de blev uteslutna på 1500-talet men sedan 2008 får man åter kalla sig "Hansestadt".

Vi promenerar runt i staden ett tag och åter vänder sedan till ställplatsen som är ett praktexempel på hur en ställplats skall vara. Stadsnära, fina platser och bra tömningsanläggningar.

Sista dagen utomlands åker vi till Osten, en liten ort 2 mil nor om Stade. 1909 byggdes en s.k Schwebefähre över en liten flod. En "Schwebefähre" är en stålkonstuktion som bygger på Gustaf Eiffels principer och påminner bitvis om Eiffeltornet. Ett fackverksvalv i stål sträcker sig över floden och i valvet löper en vagn över vattnet. Numera används den bara som personfärja (tidigare tog den bilar upp till 7,5 ton) och drivs ungefär som en svensk museijärnväg d.v.s nostalgiskt. Denna är en av åtta "schwebefähren" som finns kvar av de runt tjugo som funnits i världen.

Efter Osten så drar vi oss mot Kiel och Göteborgsbåten. Vägen går via Elbefärjan mellan Wischhafen och Glückstadt och vidare upp mot Kiel, på det viset  slipper vi Hamburg och trafikkaoset där. Rutten är dock inget alternativ för att slippa Hamburg om man inte ska till Stade eller någon annan plats längs vägen, mycket småvägar och en färjeöverfart tar bort en stor del av tidsvinsten man gör genom att slippa köerna. Efter en natt på "Stena Germanica" landar vi i Gbg och åker sista biten mot Kallhäll och hemmet där. Urlastning av bil och diverse andra göromål tar vid och den här vinterns övervintrarresa har därmed tagit slut. Likaså läggs bloggen på is fram till midsommar då vi skall ta oss en tur i Sverige o Norge om det går som planerat. Väl mött då !