Nu har det hänt lite sedan sist. I lördags kom ett annat övervintrarpar där mannen var relativt nyopererad och fick därför inte lyfta något som var tyngre än 4 kilo. Gänget samlas och etablerar deras vagn och tält  mm. under helgen. På söndagseftermiddagen går vi till Blues House och lyssnar på Ayla o Miguel, en duo från Alicantetrakten som underhåller oss medan vi äter. Hon är från Wales och har en fantastisk sångröst, han är från Spanien och ackompanjerar på gitarr. De har en bred repertoar och är jättetrevliga att lyssna på.  

Och som vanligt var det fullt på Blues House när det vankas musikunderhållning

 Efter Córdoba kände vi oss lite mätta på sevärdheter, lite för många på lite för kort tid. Vi bestämmer oss för att åka sista biten till Bolnuevo i ett svep. Ett besök på IKEA i Murcia för att köpa lite svenskt, (kaviar och inlagd sill

t. ex.) får bli sista stopp innn vi parkerar för vintern. Eftersom vi bokat "vår" plats från 1/11 så får vi ta en annan plats fram till att de som står där nu åker, vi hoppas att det inte dröjer alltför länge. Vi har fördrivit dagarna sedan vi kom hit med biltvätt, hämtat våra prylar från förrådet och lite förberedelser inför den definitiva vinteruppställningen. Och naturligtvis har vi gått runt och pratat med de övervintrare som redan kommit hit, med dem som varit här ett tag och som åker tillbaka norrut om någon eller några veckor och andra som vi lärt känna under de tre föregånde vintrarna. Det kommer nog inte att hända så mycket spännande nu på ett tag så att bloggfrekvensen kommer att sänkas något. Jag kommer tillbaks när det finns något att berätta. 

Córdoba heter nästa mål och vi hittar en ACSI-camping ( Camping El Brillante) som ligger ganska centralt. När vi kommer dit så visar det sig att den campingen är allt annat än brilliant. Dyr och tråkig, dessutom är det ingen ACSI-camping trots att den står med i ACSI-appen. Det enda som var bra var att den var stadsnära och bussen stannade precis utanför campingen. Vi åker in till staden och promenerar runt på eftermiddagen, tyvärr är det så att det mesta är stängt. Normalt är muséerna i Spanien stängda på måndagar och dessutom var det helgdag idag och det gjorde inte saken bättre. På lite dåligt humör (besvikna på campingen) och därför inte så sugna på att gå alltför långt så nöjer vi oss med att titta på det som låg mest lättillgängligt även om det finns mycket mer att se i Córdoba.

En stadsport från 1300-talet.

Mitt på ett torg står denna fabriksskorsten. Det är ett monument och minne från 1903 då det byggdes en oljefabrik (vilken sorts olja fick man inte reda på) som var en del av Córdobas industrialisering.

En vacker kyrkofasad får avsluta Córdobabesöket, vi vänder hemåt för att äta middag och göra upp planer för morgondagen.

På söndagsmorgonen lämnar vi El Rocio och åker mot Sevilla. Det finns en ställplats i Sevilla, inhägnad och bevakad 24 tim/dygn, och den ligger ca 4 km från den historiska delen av Sevilla.

Sevilla delas av en flod och vi tar promenad över den in till staden i ganska fint väder, en tur i ett pariserhjul kostar vi på oss. Kostnad 5.50€ pp för personer över 65 år. Kassörskan krävde leg. av oss båda så vi ser väl rätt ungdomliga ut tydligen. Promenaden går vidare mot andra sevärdheter, det är söndag och staden är full av folk. Parque Maria Luisa är en jättestor och vacker park, i änden av parken ligger ett slott runt det halvmåneformade torget Plaza de España.

Längs framsidan av slottet går en kanal över vilken det finns flera broar vars räcken består av blåvit keramik.

Det finns också ett antal keramik- och kakelklädda nischer där varje nisch har namn på en spansk stad eller region ovanför sig. Varför det ? Har ingen aning.

Det har lite blivit eftermiddag och hungern börjar sätta åt, efter lite mat o dryck äntrar vi en sightseeingbuss och transporteras runt i både nya och gamla delar av Sevilla.

Det finns mycket historia i Sevilla (precis som i de flesta spanska städer) Vi passerar den Kungliga tobaksfabriken där Carmen ( hon i operan med samma namn) en gång arbetade, tjurfäktningsarenan, katedralen och en massa andra sevärdheter.

Det blir lite mycket att smälta så vi kopplar av på en trottoarservering en stund innan vi tar en taxi tillbaks till ställplatsen.

Vädrets makter var inte så ogina ändå. Det slutar regna vid 14-tiden och vi beger oss ner till staden. El Rocio kallas även "Sandstaden", det är bara genomfartsgatan som är asfalterad, alla andra "gator" är bara sand. El Rocio är en pilgrimsort som samlar bortåt en miljon spanjorer från närmare 100 olika religiösa sammanslutningar, s.k Hermanadas. Den stora högtiden, romarion, infaller 50 dagar efter påsk. Varje "Hermanada" har sin egen byggnad där man samlas en dryg vecka innan för att delta i detta som är en kombination av fest och religion.

Det finns så mycket att berätta om denna "romario" så jag rekommenderar den som är intresserad att söka vidare information. Tyvärr finns inget på svenska Wikipedia men det går ju att översätta den spanska versionen. El Rocio är även känt för att man färdas på häst eller på hästdragna vagnar och vi har turen att få se några sådana ekipage, bl.a får vi se ett brudpar som transporteras från kyrkan till bröllopsfesten med häst och vagn.

Vi går vidare till kyrkan som är en fantastiskt vacker sådan, både på in och utsidan.

När vi står inne i kyrkan kommer en procession med ungdomar anförda av en flöjt och trumspelande yngling.

Processionen går fram till koret där man tillber Madonnan för att sedan gå ut ur kyrkan. Man kan se att deltagarna är tagna av detta, många torkar en tår på vägen ut. Vi vänder tillbaks till campingen och konstaterar att vi har fått se mycket mer än vi hade räknat med.

Évora är ett världsarv enligt Unesco. Staden har en gammal kärna innanför en ringmur. Uppe på toppen finns rester av ett romerskt tempel från 100 eller 200-talet e. Kr.

Katedralen Santa Maria inte långt därifrån påbörjades 1186,  invigdes 1204 och var helt färdig 1250.

I Évora finns också det berömda kapellet, "Capela dos Ossos" även kallad Benkyrkan. Den är uppbyggd av skallar och ben från 5000 munkar på 1600-talet, vi tyckte det var i makabraste laget så det fick vara.Vi drar oss söderut mot Algarvekusten, det börjar bli lite mycket Portugal nu. Vi stannar på en camping utanför Sagres och Cabo Sao Vicente får ett besök igen. Vi var där 2013 och då hittade Ingegerd  en stickad poncho för 25€, Kanske fanns det sådana nu också och visst var det så. Det blev en ny poncho och priset var detsamma. Det börjar som sagt bli lite mycket Portugal nu och vi börjar längta till Bolnuevo och eftersom vi besökte Algarvekusten 2013 så drar vi oss mot Spanien. Fuseta eller Fuzeta (vi vet inte den korrekta stavningen, bägge varianterna förekommer på vägskyltarna) skall ha en trevlig camping är det sagt så vi räknar med att stanna en natt där. Staden i sig såg trevlig och charmig ut men campingen... nej, den föll inte i vår smak. Trånga platser med träd mitt på platserna, personalen säger: Stå inte på de platserna för det spelas musik sent på kvällarna i barerna på andra sidan staketet, stå inte på de platserns för då störs ni av nattlivet på gatan utanför och platserna som återstod var som sagt små och lockade inte. Vi åker vidare mot spanska gränsen och hittar en ställplats strax innan Villa Real de Sto Antonio som heter Manta Rota. Platsen tar ca 100 husbilar och priset är 4,50€ inkl. tömning och vatten. WiFi skall också ingå men att få datorn att hitta det var inte det lättaste. Välordnat var det i alla fall och brödbilen kom 8.30 med färskt bröd. Det verkade som ganska många var långliggare dessutom. En jättestor och fin badstrand fanns det också på gångavstånd.

Efter Manta Rota passerar vi gränsen mot Spanien och första uppehållet där blir El Rocio. En fin ACSI- camping ligger strax utanför staden och vi stannar där. I dag är det tänkt att vi ska gå in till El Rocio men vädret är emot oss igen. Det regnar och vi beslutar att stanna en natt till och göra staden i morgon istället.

Figueira da Foz ligger vidare söderut. Det var lite svårt att hitta någonstans att parkera så vi kör en rundtur med bilen och konstaterar att det är väl som vilken stad som helst (ungefär). Vi passerar dock en gammal borg med ett fyrtorn och förevigar det.

Nästa stopp blir Nazaré. Camping Vale Paraiso strax norr om staden blir övernattningsstället och vi hamnar under träd med jättestora kottar och lika stora barr. Med vår begränsade botaniska kunskap gissar vi att det är någon sorts pinjeträd. Mitt i natten börjar det blåsa och ett antal barr landar på taket. Bara det ljudet räcker för att vi ska vakna till, för att inte tala om hur det lät när en av kottarna behagade lämna trädet och träffa taket. Vi åker in till staden och välkomnas av skyltar som talar om att här minsann är det stoppförbud för husvagnsekipage och husbilar. Uppstudsiga som vi är så besöker vi stadsdelen Sitio som ligger högt uppe på ett berg och stannar till på en grusplan för att få några fina bilder på utsikten.

Nästa ställe att besöka blir Lissabon. Ut mot kusten från Lissabon ligger Cascais och campingen Orbitur Guincho. Därifrån går det buss och tåg in till Lissabon. Eftersom vi låg på en annan Orbitur-camping utanför Aveiro där Internet fungerade på alla platser räknade vi med detta i Guincho också men det är tydligen inte standard på Orbiturs campingar för där fanns det bara WiFi på restaurangen. Nåväl, buss och tåg in till Lissabon blir det på måndagen men vädrets makter är inte med oss, det regnar och blåser mest hela dagen. Vi tar en Sightseeingbuss och åker runt, det finns mycket att se men som sagt var inte vädret det bästa så några foton blir det inte. Lissabon ordnade en världsutställning 1998 (Expo 98) på ett område som så sent som 1990 var öde. Byggnaderna som uppfördes till den är arkitektoniskt avancerade och att hinna bygga dem på så relativt kort tid får nog kallas en bedrift. Gamla spårvagnar finns det i Lissabon också.

Efter att ha inmundigat en pizza vänder vi tillbaks till Guincho, bara för att upptäcka att solen börjar lysa. Några timmar för sent tyvärr. Vi lämnar Guincho 6/10 och åker till Cabo da Roca (det är det som är Europas västligaste punkt på fastlandet). Tydligen är det en speciell plats, det formligen drällde av turistbussar med vidhängande turister där. Mycket japaner och då gäller det att hinna med om man vill fotografera något minnesmärke. För japanen är ett minnesmärke inget att ha på kort om inte japanen också syns på kortet, så verkar det i alla fall. När jag skall föra över korten vi tagit till datorn upptäcker jag att något blivit fel, alla korten hade blivit överexponerade så vi får minnas hur det såg ut i stället. Resan fortsätter mot Évora som ligger en bit in i landet, Évora är en världsarvsstad och är nog värd ett besök. På vägen dit passerar vi Lissabon och en lång, lång bro över floden Tejo.Floden är ca 1100 km lång och börjar i Spanien.

Aveiro är en charmig liten stad som fick ett besök av oss idag. Gatorna är smyckade med stickade och/eller virkade fiskar i alla de färger och storlekar.  

Redan på sent 900-tal e,Kr. blev staden omnämnd för sitt saltverk som den sedan blev rik av under medeltiden. Under några hundra år låg staden mer eller mindre i träda efter att hamnen slammats igen av stormar men på 1800-talet började den blomstra igen. Färgglada båtar som man tidigare samlat tång med fraktar i dag runt turister i kanalerna som finns i staden.