Här kommer sent om sider en uppdatering av våra förehavanden. Vi är hemma i Sverige sedan i onsdags och har ägnat oss åt att tömma bilen på det mesta och lite annat som hör till när man har landat efter sådan här resa. Nu har det i alla fall blivit tid över till bloggandet.

Efter att ha lämnat Calais har det varit lite dåligt med internet-tillgång så därför har bloggen legat nere. Nåväl, vi lämnar Calais på morgonen den 30/3 och åker österut. Vi hamnar utanför Eindhoven på en jättefin camping. Den hade t.o.m särskilda platser för husbilar. Nästa stopp blir Obelink, man kan bara inte passera Winterswijk utan att stanna och handla. Efter att ha förbrukat ett visst antal Euros där så siktar vi in oss på Greven. Vi har tänkt oss att för en gångs skull vara där när restaurangen är öppen så vi får smaka deras berömda wienerschnitzel. Det var ganska blött där och många platser var stängda, även några längst fram mot kanalen så vi fick snällt ställa oss i de bakre regionerna. På fredagsmorgonen skymtade jag ställplatsvärden när han tog bort några av avspärrningarna och skyndade mig att kolla om jag fick flytta fram till kanalen och det gick bra.

    Vädret var jättefint på eftermiddagen och vi sitter där och njuter av utsikten över pråmarna som passerar när det helt plötsligt dyker det upp ett par bekanta ansikten, återigen har ett övervintrarpar från Bolnuevo stannat där vi är och det var samma par som vi stötte ihop med i Nantes. Efter att ha ätit den berömda schnitzeln (den var verkligen fin) bjuds vi kaffe hos det andra paret och några kvällstimmar försvinner fort. Vi tycker att det känns så bra i Greven att beslutar oss för att stanna en natt till så det blir totalt tre nätter där. Från Greven tar vi oss till Bremervörde, en lite tråkig ställplats men vi ska ju bara sova så det gör inte så mycket. Ställplatsen ligger i anslutning till en liten sjö med park och några enkla anläggningar för lek och spel. Några konstverk finns det också i parken.

I efterhand ser vi att vi skulle åkt till Bremerhaven istället, den ställplatsen ligger alldeles intill en sluss så där hade det säkert funnits mer att titta på. Nästa stopp blir Schacht-Audorf, en ställplats strax utanför Rendsburg. Den ställplatsen ligger alldeles bredvid Kiel-kanalen och  båtarna som passerar där är betydligt större än de som passerar Greven. Två små färjor pilar fram och tillbaka över kanalen hela tiden så det kan bli ganska trångt, det ser värre ut på bilden än det är i verkligheten.

Där finns det Wi-Fi och vi jublar, en gratis testperiod på 10 minuter och vi ser att det fungerar bra. Vi bestämmer oss för att köpa ett dygns tillgång till Internet. Det var bara ett litet problem, för att få ett SMS med inloggningskoden så måste man uppge ett mobiltelefonnummer. Det var i och för sig inget problem, problemet var att bara tyska mobiltelefonnummer godkändes och något sådant hade vi ju inte. Eftersom hemsidan också finns i en engelsk version så tror man ju att även utländska turister ska få njuta av cyber-världen, men ”Icke sa´ Nicke”. I Rendsburg finns det en s.k Schwebefähre, en gondol som hänger i vajrar under en vagn som i sin tur går på en balkkonstruktion högt uppe i luften över en flod. Den ska vi titta på har vi tänkt, det var bara det att just nu håller man på att renovera så det hela var nedmonterat och då finns det ju inte mycket att titta på.

      Nästa morgon är den sista innan vi anträder färden mot Sverige och hemmet. Vi stannar och handlar lite på vägen till Kiel och räknar med att ta en promenad i staden när vi parkerat vid färjan men där ville vädergudarna annat. I princip hela eftermiddagen regnade det så det blev att sitta i bilen och kura. Natten tillbringas på ”Stena Scandinavica” och vi vaknar till ett regnigt Göteborg.  Resan upp till Kallhäll var inte roligare den, ett konsekvent regnande från Gbg till Stockholm. Nu har vi landat hemma och kommer att så vara fram till mitten av maj då vi åker till södra Tyskland och tillbaka upp via Skåne och Blekinge men det är en annan resa och den tar vi då. I och med detta inlägg kommer bloggen att ligga nere till dess vi gör något som kommer vara värt att skriva om.