På söndagsmorgonen lämnar vi El Rocio och åker mot Sevilla. Det finns en ställplats i Sevilla, inhägnad och bevakad 24 tim/dygn, och den ligger ca 4 km från den historiska delen av Sevilla.

Sevilla delas av en flod och vi tar promenad över den in till staden i ganska fint väder, en tur i ett pariserhjul kostar vi på oss. Kostnad 5.50€ pp för personer över 65 år. Kassörskan krävde leg. av oss båda så vi ser väl rätt ungdomliga ut tydligen. Promenaden går vidare mot andra sevärdheter, det är söndag och staden är full av folk. Parque Maria Luisa är en jättestor och vacker park, i änden av parken ligger ett slott runt det halvmåneformade torget Plaza de España.

Längs framsidan av slottet går en kanal över vilken det finns flera broar vars räcken består av blåvit keramik.

Det finns också ett antal keramik- och kakelklädda nischer där varje nisch har namn på en spansk stad eller region ovanför sig. Varför det ? Har ingen aning.

Det har lite blivit eftermiddag och hungern börjar sätta åt, efter lite mat o dryck äntrar vi en sightseeingbuss och transporteras runt i både nya och gamla delar av Sevilla.

Det finns mycket historia i Sevilla (precis som i de flesta spanska städer) Vi passerar den Kungliga tobaksfabriken där Carmen ( hon i operan med samma namn) en gång arbetade, tjurfäktningsarenan, katedralen och en massa andra sevärdheter.

Det blir lite mycket att smälta så vi kopplar av på en trottoarservering en stund innan vi tar en taxi tillbaks till ställplatsen.

Vädrets makter var inte så ogina ändå. Det slutar regna vid 14-tiden och vi beger oss ner till staden. El Rocio kallas även "Sandstaden", det är bara genomfartsgatan som är asfalterad, alla andra "gator" är bara sand. El Rocio är en pilgrimsort som samlar bortåt en miljon spanjorer från närmare 100 olika religiösa sammanslutningar, s.k Hermanadas. Den stora högtiden, romarion, infaller 50 dagar efter påsk. Varje "Hermanada" har sin egen byggnad där man samlas en dryg vecka innan för att delta i detta som är en kombination av fest och religion.

Det finns så mycket att berätta om denna "romario" så jag rekommenderar den som är intresserad att söka vidare information. Tyvärr finns inget på svenska Wikipedia men det går ju att översätta den spanska versionen. El Rocio är även känt för att man färdas på häst eller på hästdragna vagnar och vi har turen att få se några sådana ekipage, bl.a får vi se ett brudpar som transporteras från kyrkan till bröllopsfesten med häst och vagn.

Vi går vidare till kyrkan som är en fantastiskt vacker sådan, både på in och utsidan.

När vi står inne i kyrkan kommer en procession med ungdomar anförda av en flöjt och trumspelande yngling.

Processionen går fram till koret där man tillber Madonnan för att sedan gå ut ur kyrkan. Man kan se att deltagarna är tagna av detta, många torkar en tår på vägen ut. Vi vänder tillbaks till campingen och konstaterar att vi har fått se mycket mer än vi hade räknat med.

Évora är ett världsarv enligt Unesco. Staden har en gammal kärna innanför en ringmur. Uppe på toppen finns rester av ett romerskt tempel från 100 eller 200-talet e. Kr.

Katedralen Santa Maria inte långt därifrån påbörjades 1186,  invigdes 1204 och var helt färdig 1250.

I Évora finns också det berömda kapellet, "Capela dos Ossos" även kallad Benkyrkan. Den är uppbyggd av skallar och ben från 5000 munkar på 1600-talet, vi tyckte det var i makabraste laget så det fick vara.Vi drar oss söderut mot Algarvekusten, det börjar bli lite mycket Portugal nu. Vi stannar på en camping utanför Sagres och Cabo Sao Vicente får ett besök igen. Vi var där 2013 och då hittade Ingegerd  en stickad poncho för 25€, Kanske fanns det sådana nu också och visst var det så. Det blev en ny poncho och priset var detsamma. Det börjar som sagt bli lite mycket Portugal nu och vi börjar längta till Bolnuevo och eftersom vi besökte Algarvekusten 2013 så drar vi oss mot Spanien. Fuseta eller Fuzeta (vi vet inte den korrekta stavningen, bägge varianterna förekommer på vägskyltarna) skall ha en trevlig camping är det sagt så vi räknar med att stanna en natt där. Staden i sig såg trevlig och charmig ut men campingen... nej, den föll inte i vår smak. Trånga platser med träd mitt på platserna, personalen säger: Stå inte på de platserna för det spelas musik sent på kvällarna i barerna på andra sidan staketet, stå inte på de platserns för då störs ni av nattlivet på gatan utanför och platserna som återstod var som sagt små och lockade inte. Vi åker vidare mot spanska gränsen och hittar en ställplats strax innan Villa Real de Sto Antonio som heter Manta Rota. Platsen tar ca 100 husbilar och priset är 4,50€ inkl. tömning och vatten. WiFi skall också ingå men att få datorn att hitta det var inte det lättaste. Välordnat var det i alla fall och brödbilen kom 8.30 med färskt bröd. Det verkade som ganska många var långliggare dessutom. En jättestor och fin badstrand fanns det också på gångavstånd.

Efter Manta Rota passerar vi gränsen mot Spanien och första uppehållet där blir El Rocio. En fin ACSI- camping ligger strax utanför staden och vi stannar där. I dag är det tänkt att vi ska gå in till El Rocio men vädret är emot oss igen. Det regnar och vi beslutar att stanna en natt till och göra staden i morgon istället.

Figueira da Foz ligger vidare söderut. Det var lite svårt att hitta någonstans att parkera så vi kör en rundtur med bilen och konstaterar att det är väl som vilken stad som helst (ungefär). Vi passerar dock en gammal borg med ett fyrtorn och förevigar det.

Nästa stopp blir Nazaré. Camping Vale Paraiso strax norr om staden blir övernattningsstället och vi hamnar under träd med jättestora kottar och lika stora barr. Med vår begränsade botaniska kunskap gissar vi att det är någon sorts pinjeträd. Mitt i natten börjar det blåsa och ett antal barr landar på taket. Bara det ljudet räcker för att vi ska vakna till, för att inte tala om hur det lät när en av kottarna behagade lämna trädet och träffa taket. Vi åker in till staden och välkomnas av skyltar som talar om att här minsann är det stoppförbud för husvagnsekipage och husbilar. Uppstudsiga som vi är så besöker vi stadsdelen Sitio som ligger högt uppe på ett berg och stannar till på en grusplan för att få några fina bilder på utsikten.

Nästa ställe att besöka blir Lissabon. Ut mot kusten från Lissabon ligger Cascais och campingen Orbitur Guincho. Därifrån går det buss och tåg in till Lissabon. Eftersom vi låg på en annan Orbitur-camping utanför Aveiro där Internet fungerade på alla platser räknade vi med detta i Guincho också men det är tydligen inte standard på Orbiturs campingar för där fanns det bara WiFi på restaurangen. Nåväl, buss och tåg in till Lissabon blir det på måndagen men vädrets makter är inte med oss, det regnar och blåser mest hela dagen. Vi tar en Sightseeingbuss och åker runt, det finns mycket att se men som sagt var inte vädret det bästa så några foton blir det inte. Lissabon ordnade en världsutställning 1998 (Expo 98) på ett område som så sent som 1990 var öde. Byggnaderna som uppfördes till den är arkitektoniskt avancerade och att hinna bygga dem på så relativt kort tid får nog kallas en bedrift. Gamla spårvagnar finns det i Lissabon också.

Efter att ha inmundigat en pizza vänder vi tillbaks till Guincho, bara för att upptäcka att solen börjar lysa. Några timmar för sent tyvärr. Vi lämnar Guincho 6/10 och åker till Cabo da Roca (det är det som är Europas västligaste punkt på fastlandet). Tydligen är det en speciell plats, det formligen drällde av turistbussar med vidhängande turister där. Mycket japaner och då gäller det att hinna med om man vill fotografera något minnesmärke. För japanen är ett minnesmärke inget att ha på kort om inte japanen också syns på kortet, så verkar det i alla fall. När jag skall föra över korten vi tagit till datorn upptäcker jag att något blivit fel, alla korten hade blivit överexponerade så vi får minnas hur det såg ut i stället. Resan fortsätter mot Évora som ligger en bit in i landet, Évora är en världsarvsstad och är nog värd ett besök. På vägen dit passerar vi Lissabon och en lång, lång bro över floden Tejo.Floden är ca 1100 km lång och börjar i Spanien.

Aveiro är en charmig liten stad som fick ett besök av oss idag. Gatorna är smyckade med stickade och/eller virkade fiskar i alla de färger och storlekar.  

Redan på sent 900-tal e,Kr. blev staden omnämnd för sitt saltverk som den sedan blev rik av under medeltiden. Under några hundra år låg staden mer eller mindre i träda efter att hamnen slammats igen av stormar men på 1800-talet började den blomstra igen. Färgglada båtar som man tidigare samlat tång med fraktar i dag runt turister i kanalerna som finns i staden.

Vigo var en upplevelse, trång stad med otrolig mycket trafik. Vi hamnar i en kö beroende på någon form av olycka som mer eller mindre lamslog trafiken. Efter att ha tråcklat oss ut ur den kön hamnar vi på en smal gata där man har tappat bilarna i slutet av gatan vilket innebar att vi fick backa några hundra meter för att ta oss därifrån. Vi lämnar Vigo och far söderut till en camping i Baiona. Alldeles i kanten av den blåa Atlanten (Jag vet, jag har skrivit detta tidigare men i det här fallet är det verkligen befogat). Vi har "strandtomt" med en underbar utsikt och får en solnedgång utöver det mesta.      

Efter Baiona blir det Portugal nästa, vi passerar gränsen och åker ut till en liten stad som heter Caminha. Charmigt och fint men vi hittar ingen ställplats utan går runt en stund innan vi far vidare.

Nästa stopp blir Vila Chá, norr om Porto. Med Metro tar man sig till Porto (Portvinets huvudstad) Vi promenerar genom staden till grannstaden Gaia där portvinskällarna ligger vägg i vägg längs floden Duoro som delar städerna från varandra. Provsmakning och inköp blir det naturligtvis. På vägen till Gaia passerar vi Portos jvgstation som är berömd för sina målade kakelväggar.

I Gaia har den lokala polisen tillsammans med brandkåren ställt ut gamla fordon på ett litet torg.

Vyn från Gaia över floden mot Porto är läcker. Dessutom ligger det gamla båtar som man förr i tiden fraktade portvinsfaten från gårdarna längs floden in till staden.    

Porto är berömt för sina gamla spårvagnar, man har bevarat dem som de var och det finns lite spår kvar där man kör dem som en liten museispårväg.

Efter en heldag i Porto återvänder vi till campingen i Vila Chá och planerar nästa etapp. Utanför Braga finns det en helgedom som heter Bom Jesus do Monte. På tidigt 1700-tal byggde man en barocktrappa upp till ett litet kapell och 90 år senare bygger man en stor kyrka där kapellet stod. En bergbana byggdes 1888 och den för en upp till kyrkan på tre minuter. Detta hade vi missat och får åka tillbaks några mil och det var det värt. Utsikten är enorm och trappan får en att häpna. Vi tar bergbanan upp och går trapporna ner. Det är ett imponerande byggnadsverk och planen mellan trappsektionerna i den lägre delen är mönsterlagda med små svarta och vita stenar. Olika mönster för varje sektion.

Nästa stopp skall bli Aveiro och vi stannar  på en camping strax söder om Aveiro. Det är nästan så att man får lite Resö-känsla. De som varit på Resö vet vad jag menar.  

Med ett fungerande Internet kan jag nu lägga ut några bilder från England och resten av resan. Som jag skrev var vi på "Monkey World" på förra lördagen och jag vet inte om Evelina blev inspirerad men lite klättra i lekparken blev det.    

Campingplatsen vi stod på i Christchurch (grannstad till Bournemouth) har en blomsterprakt som inte går av för hackor.

Och det här är bara en liten del.

Vi åkte som sagt från Portsmouth på tisdagsmorgonen och det var full rush med fartyg in och ut i hamnen.  

Efter ett drygt dygn kommer vi till Bilbao.  

Efter att ha sökt upp IKEA för att komplettera diverse svensk mat (i första hand kaviar) konstaterar vi att just matavdelningen var stängd för ombyggnad så av inköpen blev det intet. Vi kör västerut och stannar för natten strax utanför en ort som heter Barreiros, campingen ligger ca 100 meter från stranden så vi somnar till vågornas brus. Nästa etappmål är A Coruña och där skulle det finnas en parkering vid en gammal fyr som heter Torre Hercules. Nog fanns det parkering alltid, den var jättestor och det var faktiskt tillåtet att stå med husbil upp till 24 timmar så där blev det övernattning. På eftermiddagen går vi upp till fyren som ursrungligen byggdes av romarna för mer än 2000 år sedan, den har byggts om och till ett antal gånger sedan dess och på slutet av 1700-talet byggde man en ny fyr, d.v.s man lät den gamla fyren stå och byggde nya fasader runt den gamla samtidigt som den blev högre.

På vägen upp ser vi en staty vid foten av fyren som osökt för tanken till 91:an Karlsson (i alla fall på håll).

Upp till utsiktsplatsen är det uppskattningsvis 200 trappsteg (vi slutade räkna efter ungefär 150) och vi tog oss upp för att se på utsikten.

Gatlyktorna i A Coruña slår det mesta i den vägen, det verkar faktiskt som de är gjutna i ett stycke. Imponerande är de i alla fall.

På morgonen åker vi vidare mot Finisterre (Världens ände). Det är inte Europas västligaste punkt som jag trodde, den ligger i Portugal och dit ska vi ta oss senare. På vägen ut från A Coruña ser vi ett IKEA-varuhus så vi åker dit, problemet den här gången är vi hittar ingen parkeringsplats där bilar över 2,8 meters höjd kommer in så det där med kaviarinköp får tydligen vänta. Som sagt, Finisterre betyder Världens ände och det var tydligen så långt dit att inte ens solen förmådde skingra dimman som låg över udden. Tråkigt, för jag tror att det hade varit en grann utsikt.

Efter den dimhöljda utsikten kör vi mot Santiago de la Compostela. Den staden räknas som det tredje viktigaste 

pilgrimsmålet efter Jerusalem och Rom. Vi hittar en camping i stadens utkant och efter övernattning så tar vi bussen in till staden. Det märks att det är en pilgrimsstad, väldigt många människor med vandringsutrustning finns det där. Det märks att det söndag också, det är enormt mycket människor runt katedralen och dess omgivningar. När vi ser kön in till katedralen (mitt i bilden) inser vi att det blir inget besök på insidan, det får räcka med utsidan.

Man håller på med renovering och rengöring så delar av katedralen är gömd bakom byggnadsställningar men när man ser resultatet på de ställen som är klara och jämför med resten så förstår man att det är behövligt.

Efter stadsbesöket blir det en natt till på campingen sedan siktar vi på Vigo.

Efter en dryg vecka i England med svajande väder och dito internetåtkomst kommer det en liten sammanfattning.

Efter att ha övernattat i Calais utan att några flyktingar försökt lifta med oss så kom vi till England för att besöka sonen och hans familj. Vädret var minst sagt omväxlande, det kom mycket vatten uppifrån men solen sken faktiskt ibland också. Första helgen så var en kusin till barnbarnet sjukt och risken att hon också var smittad fanns så vi höll oss lite på avstånd för att slippa bli sjuka innan vi åkte vidare söderut. För "engelsmännen" var det sedan arbets/skolvecka så vi sysselsatte oss själva på dagarna samt lite umgänge kvällstid. På lördagen åkte vi till "Monkey World" (känt från TV) ooch tittade på "släktingarna" och på söndagen handlade vi en försenad födelsedagspresent till Evelina samt satt i solen utanför husbilen och fikade. Det blev måndag och det var  dags att packa ihop , naturligtvis regnade det då men mellan skurarna så fick vi till det och åkte upp till Portsmouth där färjan till Spanien skulle gå på tisdagmorgonen. 28 timmar på ett bitvis gungigt hav och sedan var vi i Spanien. Vi skall ta oss västerut till Europas västligaste punkt innan vi vänder söderöver och upptäcker Portugal under några veckor. Det här med Internet är tydligen inte det lättaste, i varje fall inte att hitta fungerande WiFi-nät. Det lovas mycket men det som levereras är inte lika bra. Men det är väl som vanligt, reklamen säger en sak och verkligheten en annan. Nu har vi i alla fall fått igång vårt spanska abbonemang så det får gälla fram till Portugal, sedan får vi se. Det kanske blir ett avbrott i bloggandet då igen men en sammanfattning kommer det att bli och förhoppningsvis kompletterad med bilder från de platser vi besöker.