Då det har varit lite si och så med internet under den sista tiden så får jag göra en uppdatering nu när vi kommit hem till ett bättre nät. Nåväl, vi får vår gasol fylld på lördagen och åker vidare mot Blekinge för att fira midsommar. I Pukavik, strax väster om Karlshamn stannar vi två nätter för att tvätta och städa ikapp innan vi åker till Sturkö. Vi hittar en liten, trevlig campingplats och har nästan havsutsikt genom vindrutan.

På tisdagen lämnar vi Pukavik och stannar i Karlskrona för att handla till helgen innan vi stannar hos Ingegerds bror och hans sambo på Sturkö där vi firat midsommar de senaste 20 (ungefär) åren förutom vid 2 tillfällen.

Jag passar på att fixa lite med centrallåset och markisen på husbilen som har strulat lite under resan och nu tror jag att det är OK. På torsdagen tar vi en rundtur på Sturkö och tittar på ett gammalt fort från tidigt 1900-tal, det byggdes för ett infanterikompani som skulle försvara ön i händelse av krig. Nu är det inhägnat och fåren går och betar på området.

Utanför Sturkö ligger ytterligare en ö som heter Tjurkö och vi tittar till fiskeläget där det finns ett antal båtar både för fiske och privatnöje.

På midsommaraftonen blir det traditionsenlig sillunch i solskenet och sedan tar vi det lugnt, i den här åldern lockar inte dansen runt stången så mycket. Lördagen går också den i stillhetens tecken, det är ganska skönt att bara vara numera. Det händer med andra ord inte så mycket. När söndagen kommer är det dags att styra kosan mot Kallhäll och vi stannar i Strängnäs på den kommunala ställplatsen nere i småbåtshamnen för att övernatta. En trevlig ställplats med bra service som vi nog kommer att använda oss av flera gånger. Numera har vi husbilen stående i Enköping eftersom den gamla uppställningsplatsen bytte ägare och i samband med det höjdes priset med över 100 %. Att hitta en bra och billig plats i närheten av Kallhäll var i princip omöjligt så därför blev det Enköping. På måndagsmorgonen åker vi dit och packar över från husbilen till den lilla bilen och åker hem till Kallhäll. Det här blir det sista inlägget från den här resan men förhoppningsvis blir det fler turer och då återkommer jag om det blir något intressant.

Efter besöket i Staffanstorp återvänder vi till Trelleborg för ytterligare en natt där innan vi fortsätter till ett par Spanienvänner som bor på Österlen. Alltid lika trevligt att komma dit. En kanonfin eftermiddag som kröns med en trerätters på altanen. Nästa dag är det inte lika trevligt väder, det regnar ordentligt så vi funderar på vad vi ska hitta på. I Tomelilla finns det ett "Nostalgimuseum" och vi åker dit. Stället är fullproppat med 50 och 60-talsgrejor samt ett antal bilar från samma tid, både i originalutförande och ombyggda. Det var en upplevelse att gå runt där och för nästan varje pryl man såg väcktes minnen till liv. Vi saknade dock en sak och det var Kavli´s "Raketost". Enligt vad samlaren själv sade så trodde han inte att det ens fanns någon sådan att få tag i. För om det funnits så hade han haft det. På fredagen lämnar vi Österlen i riktning mot Blekinge och första stopp ska bli Åhus och gasolpåfyllning men där sprack det, de hade bara öppet till 12.00 men å andra sidan så har de lördagsöppet och klockan börjar dra mot 15.00 och matchen Italien - Sverige i EM. En övernattning utanför Åhus och fyllning i morgon istället. Sedan får vi se vad nästa stopp blir. 

Vi åker som sagt norrut till Rostock och bunkrar lite flytande, det är ju snart midsommar, och därefter landar vi på en ställplats i Stralsund. Efter Stralsund blir det Rügen och vi åker den västra, lite mindre vägen som dessutom har en färjeöverfart upp till Kap Arcona.

Det är vad tyskarna själva säger ”Tysklands Nordkapp”. Där finns två gamla fyrar varav den "yngsta" som byggdes 1901-02 och togs i drift 1905 fortfarande används.

Den gamla fyren används numera som bröllopslokal och om man vill betala 300 € får man en platta med namn och datum placerad utanför fyren. Tyska sjöräddningen har ett litet museum och dessutom visas en bunkeranläggning som både den ryska och östtyska armen använde för underrättelseändamål s.k signalspaning.

Det har varit en utställning av sandskulpturer därute också. Ett alster fanns att se. Det är inte konstnären vi ser utan en "linslus".

Som tur är går det ett litet tåg ut till Kap Arcona eftersom parkeringsplatsen ligger 2 km innan och det kan bli lite långt att gå. Efter att ha lunchat vid p-platsen åker vi ut åt östkanten på Rügen och övernattar på en ställplats som heter ”Wohnmobiloase”, en bit söder om Sassnitz. Sedan 2009 driver ett par denna ställplats med plats för ca. 140 husbilar på ett område som östtyska armén använde som övningsområde för sina soldater och efter det var det en Gokart-bana. Lite vidare söderut ligger Prora där Hitler planerade ett semesterboende vid havet. Meningen var att det skulle vara 4,5 km lång kedja av byggnader som skulle rymma 20.000 semesterfirare och 10.000 hotellarbetare. Man började bygga 1936 och avbröt byggandet 1939 innan det var helt klart. Det blev aldrig något semesterboende utan man använde byggnaderna som fältsjukhus under kriget och efter kriget användes det för militära ändamål. Ryssarna tömde husen på allt av värde och sedan har det hela fått förfalla. Nu har ett konsortium köpt det hela och har börjat att renovera det och bygga om det till dels lyxhotell och dels till privata lägenheter.

Strax intill ligger ett Järnvägs och teknikmuseum och eftersom vi hade lite tid att slå ihjäl innan färjan skulle gå så gick vi dit. Det var riktigt intressant, man hade många ånglok bl.a ett ryskt lok som väger 250 ton och är Europas största lok.

Ett annat ånglok hade klätts in i plåt för att vara strömlinjeformat.

Ganska många brandbilar och några andra bilar av äldre snitt fanns det också.

Man får väl säga att östtyska regeringen hade känsla för kvalitet när man ser vilket märke de valt.

Lite andra bilar fanns också att titta på.

Det fanns även en modell av det stora byggprojektet som vi tittat på innan.

Klockan gick och vi åkte upp till Sassnitz och väntade in färjan som skulle ta oss tillbaks till Sverige och Trelleborg. Vi kom fram strax före 20.00 och parkerar på ställplatsen i T-borg. Nu står vi på en camping utanför T-borg och ägnar dagen åt städning och tvättning, i morgon ska besöka en bekant i Staffanstorp och sedan kommer vi att åka österut i Sverige.

Mot Berlin går nästa etapp. Vi har hittat en camping som utlovar fritt Internet och väljer den även om den ligger en bit utanför Berlin. Fritt Internet är ju bra men det ska helst fungera också. Det är ju inte det snabbaste nätet direkt men i går kväll kunde jag i alla fall lägga in föregående inlägg i bloggen även om det tog sin lilla tid. Vi är som sagt en bit utanför Berlin närmare bestämt vid Krossinsee i Schmöckwitz sydost om staden och åker kommunalt in till Hauptbahnhof idag, en resa på ca 1 timme med 3 byten. Utanför Hauptbahnhof står sightseeing-bussarna på rad och vi bedömer att det är det bästa sättet att hinna se så mycket som möjligt av Berlin om vi åker med en sådan. Vi väljer en som har liveguidening och tror att det är en fördel, vilket visar sig vara rätt gissat. Guiden berättar både på tyska och engelska och är både duktig och trevlig. Naturligtvis är det sevärdheterna som bussen passerar och ingången till djurparken är riktigt snygg.

Vi åker vidare och får se det mesta av intresse, lite marigt att fotografera från bussen bara. Checkpoint Charlie är ett måste och där kliver vi av bussen.

Mycket är sparat just där bl.a delar av muren och om man vill kan man bli fotograferad tillsammans med ”amerikanska” soldater framför vaktstugan. Soldaterna spelas av tyska skådespelare sägs det och det  förefaller troligt. Att Checkpoint Charlie hörde till den amerikanska sektorn kunde ju inte McDonald´s missa.

I ett hus bredvid finns ett ”Maurmuseum” som öppnades redan 1962 och därinne visas diverse redskap som använts under både lyckade och misslyckade flyktförsök samt annan historia om muren. Man visar även utställningar om människor som arbetat för mänskliga rättigheter som Lech Walesa i Polen till Mahatma Gandhi i Indien. Fotografen Yadegar Asisi vars panoramafoto av Stora Barriärrevet vi såg i Leipzig har gjort ett liknande foto av en sektion längs muren vid Moritzplatz och Sebastianstrassei skala 1:1. Det var faktiskt mycket mera levande än Stora Barriärrevet. Det kändes nästan som att man var på plats i verkligheten.

Mycket av det som byggdes på östsidan efter Andra Världskriget har rivits och ersatts av modernare hus och det är svårt att skilja det gamla öst och väst åt genom att titta på husen. Efter detta kliver vi på bussen igen och åker till Brandenburger Tor, även det ett måste när man är i Berlin. Därifrån tar vi en promenad till Hauptbahnhof för en sen lunch innan vi återvänder till campingen. I morgon går resan norrut till gamla svenskbygder, Rostock och Stralsund planerar vi att snabbesöka innan vi åker till Rügen och övernattar. På söndag går färjan från Sassnitz till Trelleborg och har vi inte hittat Internet innan dess så kommer det en uppdatering när vi är på svensk mark igen.

Vädret var som sagt inte det bästa i Dresden så vi åker mot Leipzig istället. Vi hittar en ställplats i utkanten av Leipzig med goda förbindelser in till staden. Ställplatsen ligger på en privat tomt och är under förbättring, man har gjort en rundkörning av betong med tio ”ekrar” som man kan ställa bilen på dessutom finns några platser i trädgården som man passerar till den nya delen. Det blir säkert bra när det blir färdigt. Vi åker med buss och spårvagn in till Leipziger Altstadt på lördagen och upptäcker att staden är proppfull med folk och uteserveringarna likaså. Längs gatorna finns det stånd med försäljning av det mesta i mat och dryckväg. Det här ser ut som ett litet ölbryggeri.

På flera ställen spelas det musik av olika slag och även andra uppvisningar bjuds det på.

Den här killen hanterar en glasglob så att man tror att den har ett eget liv. Det visar sig att det är ”Leipzigen Stadefest” i helgen och nog är det fest alltid.

Leipzig är bl.a känt för att här predikade Martin Luther i Thomaskyrkan på pingstdagen 1539.

  Dessutom har Johann Sebastian Bach har varit kantor i Thomaskyrkan och där har många av hans verk uruppförts. Förutom Bach har både W. A. Mozart och F. Mendelssohn spelat på samma orgel. Tyvärr finns inte just den orgeln kvar utan har ersatts av en modernare.

Nicolaikyrkan är också en känd kyrka, det är en viss skillnad att se den kyrkan invändigt jämfört med katolska kyrkorna och katedralerna, Nicolaikyrkan är protestanstisk och är inte lika pråligt utsmyckad som de katolska men den är ändå vacker.

I Leipzig finns det dessutom flera gamla och vackra hus att titta på som t.ex det gamla rådhuset.

När vi tröttnat på kyrkor och annat tar vi en glasspaus, glassen till höger på bilden heter "Pasta Carbonara" och ser faktiskt ut som en sådan även om det är glass.

Vi lämnar staden för dagen och åker hem och smälter intrycken. Nästa dag tar vi en ny tur, den här gången till "Völkerschlactdenkmal".  Strax utanför Leipzig ägde 1813 ett större slag rum där den ryska, den österrikiska och den svenska armén tillsammans med den preussiska armén besegrade Napoleon Bonaparte. Detta slag är sannolikt den största folkslakten (se ”Völkerschlacht” i Wikipedia) i världshistorien där 92.000 soldater dog i ett och samma slag. För ett hedra dessa samlade man in ca 3.000.000 Mark i slutet av 1800-talet och byggde ett enormt minnesmärke som stod klart till 100-årsdagen av slaget. Detta minnesmärke är Leipzigborna enormt stolta över det är alltid mycket folk där. Det har renoverats och moderniserats med tiden och hissar har installerats så att man slipper gå i trånga spiraltrappor för att ta sig upp till de olika olika etagen. Totalt är monumentet 91 meter högt.

Efter detta historiska byggnadsverk åker vi vidare till en gammal gasklocka som byggts om till utställningslokal där man visar stora panoramafoton. Lokalen kallas för ”Panometer”, en kombination av orden Gasometer som det tyska ordet för gasklocka är och Panorama. Nu visar man en utställning om Stora Barriärrevet och mitt inne i själva gasklockan hänger ett 360-graders panoramafoto från revet. Fotot är ungefär 30 meter högt omkretsen uppskattar jag till närmare 100 meter. Mitt i lokalen finns en trappa med avsatser så man kan komma upp ungefär halvvägs och se fotot. Fotografen som ligger bakom detta heter Yadegar Asisi och har specialiserat sig på denna typ av fotografering av olika miljöer. Det var lite svårt att få en bra bild men vi försökte i alla fall.

Dagen avslutas med ett besök i innerstaden igen där det är lika mycket fest som på lördagen. Vi ser att de har traditioner med svensk anknytning och det värmer våra hjärtan.

På ställplatsen träffar vi ett tyskt par som är ute med sin nya husbil och testar det här livet. De rekommenderar en plats som heter Spreewald och ligger ca 8 mil söder om Berlin i Lübben. Spreewald är ett stort rekreationsområde med kanaler, cykelleder, lekplatser och stora gräsytor. Att åka med en ”Kahnfarth” ska vara något extra enligt dem så vi beger oss dit och testar. En ”Kahn” är en ganska lång flatbottnad båt som drivs fram med en lång årliknande stång av ”skepparen” som står i aktern. På vissa ställen är kanalen dock så djup att stången inte når botten och då fuskar han och startar en aktersnurra.

Den turen vi åker tar nästan 2 timmar och man får slussa 3 gånger, 2 ner och 1 upp. Längs kanalen ligger det både sommarstugor och åretruntbostäder, givetvis finns det hotell och krogar också. Lite roliga figurer längs stranden ser man också.

Efter båtturen blir det lunch på en servering i anslutning till Kahn-hamnen innan vi återgår till skuggan vid husbilen och planerar nästa etapp. Den går till Berlin och vi kommer dit på onsdagseftermiddagen, platsen är vald därför att det finns Internet. Det ska bli skönt att få uppdatera sig om vad som hänt i världen sedan sist vi kunde koppla upp oss. När solen blivit lite mindre påfrestande avslutar vi dagen med att fira vår 41:a bröllopsdag med jordgubbar och sekt.

Det var tur att vi inte tänkte stanna en dag till i Prag. Regnet stod som spön i backen när vi lämnar Prag och längs vissa bitar på vägen var det likadant. När vi passerat gränsen till Tyskland blir det bättre och vi räknar med att se Dresden på eftermiddagen. Vi stannar på en ställplats som en större husvagnsfirma har i anslutning till sina övriga lokaler. Därifrån tar vi spårvagn in till den gamla staden i Dresden. En stund kan vi gå runt innan regnet hinner ikapp oss. Vi tar vår tillflykt till en uteservering med parasoller, där får vi veta att ingenting serveras där när det regnar utan vi får gå in istället. På ett sätt var det tur att det regnade för vi hamnade på en restaurang som stammar från 1700-talet (Sophienkeller). Den ligger i källaren under Taschenbergpalais och man kliver tillbaks till 1700-talet när man går in. Ett runt bord med en himmel där stolarna hänger i kedjor från himmeln finns i den stora matsalen.

I en annan del av restaurangen består delar av väggarna av rester från en husgrund från 1300-talet. Prata om historia. Efter en öl i källaren går vi ut igen och hoppas på bättre väder, en stund gick det bra sedan var det dags igen. Vi hann i alla fall ta några kort på sevärda byggnader.    

Med tanke på att Dresden i princip var jämnat med marken under 2:a världskriget så har man lyckats återskapa de gamla byggnaderna på ett fantastiskt sätt.

Ett annat sätt att ta sig runt i staden är denna multicykel. Lägg märke till att varje passagerare har egna trampor och förväntas bidra till framdrivningen.

Vi tar spårvagnen tillbaka till ställplatsen med ett avbrott för inköp av lite matvaror och kommer hem till strålande sol men efter en stund öser det ner igen så det är lika bra att hålla sig i bilen resten av dagen.

I förra inlägget glömde jag att skriva om campingen i Hirschau. Monte Kaolino heter den och har en stor fritidsanläggning med bad, skidbacke och sommarrodel. Namnet Kaolin kommer från en vit lertyp som utvinns i närheten och skidbacken består av detta material. Här kommer några bilder på detta.

Nåväl, nu är vi tillbaks i Prag igen och en liten berättelse om dagen i Prag. Från campingen i "Vrané nad Vltavou" går vi 800 meter till tågstationen och tar tåget till centralen i Prag. Vltavou är Moldau på tjeckiska och campingen ligger vid stranden till Moldau. En familjeägd camping som är väldigt trevlig och välskött, dessutom billig (Med ACSI-kort 13€ / natt inkl. WiFi ).

Vi tar oss ner mot den gamla delen med torget och Karlsbron. Det är en enorm mängd med turister i stan så det liknar nästan slalomåkning när vi går längs gator och trottoarer. Man kan ju hyra en rundtur i en veteranbil om man vill men med tanke på turistmängden så blir det nog mest stillastående på gatorna.

Vi går vidare mot torget och alla gamla hus runt det. Jag tog en (försökte ta) video på den berömda klockan men tyvärr misslyckades det så det blev varken video eller bild att visa.

Vi fortsätter och trängs  ned mot Karlsbron och utsikten över floden upp mot borgen och S:t Vitus katedralen, de ligger lite för långt bort så det fick bli ett kort i stället.

För de läsare som varit i Bolnuevo kan jag tala om att "Our Café" har flyttat till Prag.

 Efter att ha travat runt i 4 timmar (med avbrott för en öl och lite mat) tar vi tåget hem till campingen igen och sätter oss ned för att pusta ut. Det är ganska varmt, på gränsen till åskvärme, så det tar på krafterna att vara turist. I morgon är planen att åka tillbaks till Tyskland och nästa stopp är tänkt att bli Dresden. Sedan får vi se när vi hittar internet nästa gång. 

Det har tagit sin tid att hitta ett fungerande WiFi men nu äntligen kan vi uppdatera resan.

Efter att ha övernattat på ställplatsen utanför Kitzingen går vi runt i staden en stund och tar sedan förmiddagskaffe på en uteservering.

Efter det åker vi vidare och tar in på en camping i Illertissen och sitter i solskenet på eftermiddagen och njuter. Nästa etapp går ner till Isny och Dethleffsfabriken. Vi får inte komma för tidigt så vi har inte någon direkt brådska. Vi kommer fram vid 12-tiden på torsdagen och får en plats bland de andra svenska bilarna, totalt är vi 93 husbilar och husvagnar varav de svenska är 28 till antalet. Övriga länder som var representerade är Danmark, Finland, Norge, Holland, Frankrike och naturligtvis Tyskland. På eftermiddagen får vi en pärm med program och lite annan information och senare är det middag och underhållning i ett jättestort tält.

       Fabriksområdet är 300.000 kvadratmeter stort och det står bilar överallt, både färdiga bilar och chassien som ska byggas på.

För de som vill och kan har de anordnat en vandring i omgivningarna runt Isny, bussar hämtar på fredagsförmiddagen och en ca 6 km lång vandring väntar innan bussarna kör hem igen. Isny ligger inte allt för långt ifrån gränsen till dels Österrike och dels Schweiz och kommer man upp en bit så kan man faktiskt se bergen i båda länderna. För de som inte gick med var det fria aktiviteter och vi gick ner till staden och tittade lite, det blev inte så långt för värmen var tryckande. Efter lunchen och lite vila i den skugga man kunde hitta blev det en guidad tur i fabriken. En intressant tur med beskrivningar av hur bilarna tillverkades. Inredningar, golv, sidor och tak prefabricerades på olika avdelningar och sedan monterades allt ihop längs flera olika löpande band beroende på modell. Tyvärr råder det fotoförbud i fabriken så jag kan inget visa. Man tillverkar mellan 50 och 70 enheter/dag, också det beroende på modell. Tillverkningen går i skift och det behövs nog. Totalt byggs det runt 7500 husbilar och runt 2500 husvagnar på ett år. En imponerande siffra och det är lite svårt att fatta för själva tillverkningslokalerna är ganska små i relation till produktionsvolymen. Sedan var det dags för middag och underhållning igen. En i orkestern spelade på ett alphorn som var mellan 4 o 5 meter långt.

 Lördagen ägnas åt en heldagsutflykt med buss till Bad Waldsee, en kurort med många gamla hus och en lika minst lika gammal historia. Vi får en guidad tur runt staden.

Efter det åker vi till ”Erwin Hymer-museum” för att äta lunch innan vi får en tur i detta museum. Erwin Hymer startade på 50-talet husvagnstillverkning och senare även husbilstillverkning i Bad Waldsee. Han hade en dröm om att öppna ett museum över campingresandet och dess utveckling och under åren köpte han gamla husvagnar med tillhörande dragbilar , husbilar och diverse annat som har med camping att göra. Inte bara Hymers egna produkter utan även andra märken från olika länder och några hembyggen resp. prototyper finns att beskåda. Allt är ordnat så att man får en tidsresa när man går genom museet och man ser verkligen att utvecklingen har gått framåt. Museibesöket avslutas med kaffe och vi bussas tillbaks till Isny.

En engelsman.

Dagens Dehtleffs Globetrotter ser helt annorliunda ut.

Ett helt igenom Italienskt ekipage.

En lyxvariant som på den tiden kostade ungefär lika mycket som ett hus. Det blev ingen succé, man tillverkade bara 12 stycken. Det går faktiskt en trappa på insidan upp till solterassen.

En "hippiebuss". Den innehåller allt man kan behöva bl.a ligger det en reservmotor inne i bussen. Ägaren jobbade ett år sedan åkte han till Indien under ett år innan han åkte hem och jobbade ett år igen innan han vände tillbaks till Indien. Hur många sådana resor han gjorde förtäljer inte historien.

Så här gjorde man i DDR, väntetiden på en husvagn då var 12 - 15 år. Det här behövde man "bara" vänta på i 5 år.

Nu börjar man ana hur husvagnarna kommer att se ut även om dagens husvagnar har utvecklats ännu mer.

En av Hymers första husbilar.

   Under middagen på kvällen får vi lite mer information om Dethleffs bl. a. får vi veta att företaget är den största tillverkaren av motordrivna fritidsfordon i Europa dvs. husbilar av olika kategorier, har runt 900 anställda och en egen 3-årig yrkesskola. Marknaden för husbilar beräknas stiga med 15 % för husbilar och 5 % för husvagnar vilket gör att man tror mycket på framtiden. Sedan blir det mera underhållning.

Som en sammanfattning kan jag bara säga att Dethleffs verkligen hade ordnat detta bra. Mat och dryck, kaffe med kaffebröd och färskt bröd varje morgon samt komplett frukost på avresedagen bjöds vi på. Plus utflykter med buss och museibesök m.m Visseligen hade vi betalat en slant för detta men den räckte nog inte långt med tanka på allt som anordnades.

Efter en gemensam frukost på söndagsmorgonen blir det avresa och 12 svenska bilar åker till Kötz där vi på måndagen ska få tillfälle att titta på Al-Ko fabriken och även provköra några bilar som är utrustade med olika typer av fjädringssystem. Al-Ko är ett företag som specialiserat sig på ramar, axlar och fjädringssystem till släpvagnar, husbilar och husvagnar. Man tillverkar även andra produkter som har med husbilar och husvagnar att göra, t.ex cykelhållare, friktionskopplingar för dragkulan och stödben. Vi guidas runt i fabriken och inser att det här är större, mycket större än vi trodde, här tillverkas i princip bara ramarna. Axlarna tillverkas hos Al-Ko i Frankrike och transporteras till Kötz där de monteras komplett med bromsar och fjädring. Det visar sig att Al-Ko har fabriker i många länder världen över. Dessutom har Al-Ko många produkter som inte har med fordon att göra även om de är dåligt representerade i Sverige. Utanför Kötz ligger en annan Al-Ko fabrik där man parar ihop sina husbilsramar med motor/drivlina och hyttenheter för att senare leverera ett komplett underrede för husbilar. Mestadels är det FIAT som används och de ”bilarna” kommer halva till fabriken dvs de är kapade strax bakom framstolarna och där bygger Al-Ko på sina komponenter som ram, fjädring, och axlar innan de levereras till resp. husbilstillverkare.

Efter detta splittras gruppen och man åker åt olika håll, några ska hem och jobba, några åker söderut och själva åker vi tillsammans med vårt resesällskap till Donauwörth och övernattar på en ställplats mitt inne i staden. På morgonen skiljs våra vägar och vi siktar in oss  på Prag men innan vi kommer dit ska vi hitta en camping där vi kan tvätta lite kläder och  varva ner lite efter den ganska komprimerade veckoändan. Vi hamnar i Hirschau, 5 mil från den tjeckiska gränsen och 22 mil från Prag, en lagom dagsetapp i morgon. Internet utlovas men som vanligt (nästan) så fungerar det inte.

Nu har vi landat i (strax utanför) Prag och ska i morgon ta tåget in till staden och turista lite. Som ni ser så fungerar det utlovade internetet riktigt bra här. Det kanske är undantaget som bekräftar regeln.