Vi kommer till Nantes och tar in på en camping där. Man pratar ofta om att världen är liten och det visar sig nu också. Några platser bort står ett finskt par som stod en bit från oss i Bolnuevo under några månader i vinter. De har gjort en tur i Spanien och Frankrike under några veckor. Det är   fascinerande att mötas igen på en helt annan plats utan någon som helst planering. En pratstund över lite vin o ost blir det på kvällen eftersom de ska åka vidare nästa dag medan vi stannar en dag till. Det finns lite att se Nantes och vi tänker åka in till staden och titta på ”Les Machines de l´ile”.  I gamla verkstäder på ett gammalt varvsområde konstruerar och tillverkar man de mest otroliga maskiner. Det handlar om spindlar, förhistoriska fåglar och diverse annat.

Ett stort träd av stål som skall bli 55 meter i diameter och klätt med blommor och växter finns med i framtidsvisionerna. En karusell med tre våningar med olika verkliga och overkliga marina skapelser av metall som man ser under åket ligger nere vid kanten av floden Loire, tyvärr hann vi inte med den, varför kommer jag till sedan.

Men framför allt är det den ”Stora elefanten” som fångar intresset. Den är tre gånger så stor som en levande elefant och drivs av ett virrvarr med hydrauliska cylindrar och annat mekaniskt. Den ”går” en rundtur som tar ungefär två timmar och tar 50 passagerare.

Tyvärr var det så att anläggningen öppnade inte förrän 14.00 , demonstrationerna av de olika skapelserna tog över en timma och vi började bli avkylda efter en hel dag utomhus så karusellen fick som sagt vara.

Apropå demonstrationer, studenterna i Nantes demonstrerade idag mot sin osäkra framtid p.g.a arbetslösheten bl.a Det resulterade i ett mindre kaos i spårvägstrafiken när vi skulle åka in till Nantes men det gick ganska fort över då. På hemvägen händer samma sak igen, spårvagnen stannar mitt på linjen och vi får gå till fots en bra bit hemåt men efter ungefär en halvtimme kommer trafiken igång igen. Internet på campingen tillhör de bättre vi har sett så vi kunde titta på Aktuellt och Antikrundan via datorn. I morgon åker vi västerut mot Brest och Frankrikes västligaste delar.

Vi lämnar San Sebastian och stannar till för att handla på ett Carrefourcenter en bit utanför. Infarten är begränsad till 3 meters höjd och utfarten till 2,6 meter. Hur tänkte man där ? 3-meters infarten är enkelriktad men vi tittar åt ett annat håll och åker ut där. Via Irun lämnar vi Spanien och och siktar mot Dune de Pilat där det finns enorma sanddyner. Med tiden inser vi att det hinner vi inte idag så vi stannar på en ställplats i Navarrosse utanför Biscarrosse. En jättefin ställplats vid en båthamn . Där finns elektricitet, vatten och tömningsmöjligheter, precis det man behöver.

Efter Navarrosse står Dunes de Pilat på agendan. Det är en 2,7 km lång sanddyn som är mellan 100 o 115 m hög beroende på hur det blåser och är den högsta sanddynen i Europa.

Enligt en vän till oss skall det finnas trappor att gå på om man vill bestiga den. Jodå, trapporna fanns men de låg undanlagda så det var bara att trampa i sanden om man ville upp.

Tack vare vår ungdom och vitalitet så lyckades vi besegra sandmonstret men det satt hårt åt ska ni veta.

Nöjda efter den bedriften åker vi norrut till Chatelaillon-Plage och en ställplats där. I morgon åker vi vidare till Nantes.

Efter en avskedsrunda på campingen lämnar vi Bolnuevo. Vi bunkrar lite bränsle för både oss och bilen i Puerto de Mazarrón och stannar nästa gång på IKEA i Murcia. Lite hemlandstoner till sonen i England skaffar vi där.(Och lite till oss också). Vi styr mot Madrid och upptäcker att det inte finns så många campingplatser på vettigt avstånd i det området och bestämmer oss för en ställplats i Puerto Lápice som vi hittar i HBK:s lista. Det blir 32 mil från Murcia men med det fina spanska vägnätet tar det bara drygt 3 timmar trots att det blåser rejält, naturligtvis mest motvind. Ställplatsen ligger precis i kanten av staden och har plats för 10 bilar men det finns bara 2 eluttag. Vår granne, en fransman, knackar på efter en stund och visar ett grenuttag. Med det vill han säga att vi kan dela ström med honom, det kan man kalla generöst. På höjden framför ställplatsen ser vi några av Don Quijote´s fiender d.v.s väderkvarnar. Vi är ju faktiskt i distriktet La Mancha. De är belysta på kvällen och vingarna rör sig av blåsten.

Efter en god natts sömn far vi till Burgos, en dagsetappp på 38 mil.

I Burgos ligger campingen strax utanför själva staden men bussen stannar alldeles vid campingen. Det finns visserligen en ställplats i Burgos men nätterna är kalla och jag vill hushålla lite med gasolen så den räcker hela vägen. Vi tar bussen in till staden på lördagen och går runt och tittar, naturligtvis besöker vi katedralen som lär vara Spaniens tredje största. Den är jättestor och enormt vacker, man funderar bara på hur många mantimmar som gick åt till bygget inklusive alla utsmyckningar. Det är stuckatur, träsniderier, målningar för att inte tala om allt som är hugget i sten i otroliga mängder. Det sägs att det tog 300 år att bygga den.

Det finns en gammal stadsport alldeles bredvid katedralen och mycket annat gammalt runtomkring, staden grundades på 800-talet så det är ju inte helt ologiskt att det finns mycket att se.

Dessutom finns det en mängd skulpturer och statyer lite överallt i staden och de gamla föreställer diverse krigsherrar och andra för staden betydande personer, de lite modernare föreställer mera ”vanligt folk” i olika situationer. Kul att se.

Vi går in på ett apotek för att handla och inredningen där var från ”förr i tiden” med mängder av porslinsburkar för diverse olika produkter.

Om man vill kan man beställa en Dry Martini på ”The Vermouth Bar”.

Det är inte bara trädgärdsmästaren i Bolnuevo som kan klippa buskar, det upptäcker vi också.

Efter en kall och blåsig men intressant dag återvänder vi till campingen för att samla krafter för nästa etapp som går till Pamplona.

Efter en kall natt, 0,5 grader som lägst vaknar vi och kör mot Pamplona. Längs vägen ser vi ganska mycket snö och på vissa ställen ligger den nästan framme vid vägen men väglaget är bra. När vi kommer fram till campingen som ligger en knapp mil norr om Pamplona möts vi av en stängd grind. Campingen är stängd men vi erbjuds en gratisplats på parkeringen utanför och vill vi ha ström kostar det 6 €. Vi funderar en stund och beslutar oss för att åka vidare mot San Sebastian. Pamplona får bli en annan gång. Mot San Sebastian tar vi en väg över bergen som lär ska vara vacker och det var den verkligen. Upp och ner mellan berg och dalar och vackra vyer. Arkitekturen påminner mycket om husen i Österrike och Sydtyskland så ibland funderar man. ”Är vi verkligen kvar i Spanien ?” I San Sebastian har kommunen ordnat en ställplats för c:a 40 bilar med tömningsplats och fritt vatten tlll en dygnskostnad av 3,25 € och max 3 dygn. Bättre än på många andra ställen där man ofta möts av en skylt som talar om att det är förbjudet att campa eller en bom vid infarten till p-platser som begränsar höjden till runt 2 meter och vilken husbil klarar den höjden ? En promenad ner till staden som är en gammal badort blir det. Den påminner faktiskt bitvis om en typisk engelsk badort.

Om det är någon som funderar på vad jultomten gör när han inte delar ut julklappar så har vi svaret. Han sitter på en parkbänk i San Sebastian och sover.

Vi sover gott efter ett rejält åskväder vid 22-tiden och vaknar till en ny dag då vi ska lämna Spanien och åka norrut i Frankrike istället.

Tillgång till Internet har varit sporadiskt och ganska segt när det funnits. Några bilder till det här inlägget kan jag inte ladda upp nu men det kommer senare när vi har bättre uppkoppling.

Som synes har vi hittat en bra uppkoppling så nu kommer illustrationerna också.

Så var det dags att lämna Bolnuevo. Allt är packat och klart. I tisdags bjöd vi några av våra goda vänner på en avskedsmiddag och hade en riktigt trevlig kväll. Som sagt, nu åker vi. Vi ska ta oss norrut genom Spanien upp till Frankrike och där ska vi följa den franska västkusten upp till Cherbourg. Därifrån blir det färja till England där vi firar påsk med barn o barnbarn och efter det styr vi kosan mot Sverige. När det gäller bloggen så säger jag som Orsa kompani. "Jag lovar ingenting bestämt" . Det får visa sig efter hand beroende på internettillgång mm.

Det börjar närma sig avfärd, den 10 mars kör vi norrut för att via Frankrike ta oss till Bournemouth och fira påsk med barn o barnbarn. Detta innebär naturligtvis en massa arbete med rengöring av vindskydd, tält och mattor men det hindrar ju inte att vi har lite trevligt mellan arbetspassen.

På torsdagskvällen går vi ut och äter med goda vänner, det blir lite avslutningsfester när man har stått här en hel vinter.

I fredags bjöd campingen på den årliga flamencoshowen, trevlig musik och en härlig uppvisning. Tyvärr var ljusförhållandena sådana att bilderna vi tog inte blev något att visa men vi hade i alla fall trevligt. Eftersom det var samma ensemble i år så kan jag faktiskt visa en bild från 2014 så ni får lite känsla av det.

Lördagen blev inte sämre, en souvasmiddag bjöds vi på då. För den som inte vet vad souvas är så ska jag berätta att det är lättrökt renskav som serveras med potatismos och lingonsylt och det är jättegott. En väldigt trevlig eftermiddag/kväll i goda vänners lag.

Igår var det som vanligt musikunderhållning på Blues House. Orkestern för dagen hette ”The Gecko´s”.  Mycket bra musik blev det. Vi misstänker att de var f.d proffsmusiker som passade på att dryga ut pensionen samtidigt som de hade roligt själva. Sångaren har vissa likheter med Bruce Springsteen som han kommer att se ut om några år.  

Åter till vardagen, idag plockar vi förhoppningsvis ihop det sista så att vi kan njuta de sista dagarna innan vi drar vidare.

"Bolnuevo Boyz" avslutar säsongen med en spelning på  "Socialen".

Knytkalas var det som gällde och vi var många där som åt, drack och njöt av musiken, svenskar, tyskar och fransmän.

Naturligtvis dansades det också. 

Tråkigt nog meddelar kapellmästaren Sven-Åke att han slutar som sådan. Vi tackar för alla trevliga spelningar vi fått njuta av och hoppas att någon annan axlar hans mantel så att inte "Boyzen" går i graven. Det vore väldigt tråkigt.          

I går var det dags för vårens sardinfest. Fullt med folk som vanligt och förutom halstrade sardiner med tillbehör och sangria underhöll Bolnuevo Boyz. Dagen avslutade vi på "kinesen" tillsammans med ett tjugotal andra svenskar.      

Jag skrev ju inte i tisdags att vi skulle på räkfrossa hos Monika o Stig på eftermiddagen. Det borde jag gjort eftersom jag visste det men vi får skylla på efterverkningarna från influensan. Det blev som vanligt en trevlig tillställning med gott att äta och dricka tillsammans med mysiga människor. På torsdagen bjöd vi Arja o Erik samt Curt på ärtsoppa med punch och pannkakor, i ärlighetens namn skall jag säga att punchen hade Curt med sig men resten stod vi för. 

Två svenska bilar med gamla bekanta dyker upp på fredagen, det var inte någon överraskning men det var trevligt i alla fall. De skall stå här en vecka innan de åker vidare till Husbilsklubbens Spanska mästerskapstävling i Boule. Vi sitter och pratar lite hos ett av paren innan vi går in på fredagsdansen som den här gången var riktigt bra med bra musik och mycket folk som dansade.

På lördagen anordnar ett tyskt par en välgörenhetskonsert för handikappade barn i Mazarrón. De har gjort så i sex år och den här gången är det inte bara tyskar som spelar och sjunger. Det finns ett stort antal duktiga musikanter och lika duktiga sångfåglar på campingen varför man poängterade att detta var en "Internationell Konsert" med deltagare från sex olika länder. Mycket trevligt med bra musik ett stort antal åhörare.

Efter konserten samlas vi några hos Ingrid o Jan innan vi går ut och äter på kvällen. Det finns en restaurang som vi inte har besökt tidigare, Americo mediterraneo, och det blev en glad överraskning.  God mat och proffsig personal.